Stroke
Våren 1995 drabbades jag helt plötsligt av en hjärninfarkt eller
stroke,
och är numera halvt sjukpensionerad. Denna händelse har lärt
mig att inte ta något för givet - ena sekunden är du stålmannen,
och nästa sekund är du ingenting...
Med facit i handen kan man ställa sig frågan
om det verkligen var värt priset att "jobba häcken av sig" när
man var igång som bäst, eller om det inte hade varit bättre
att göra ett bra jobb med mer normal arbetsinsats.
I mitt fall handlade det förvisso om att en medärvd blod-defekt, en s k APC-resistens, hade byggt upp en förträngning i halspulsådern, och som sedan vid ett förhöjt blodtryck sprang loss, varvid några små partiklar fastnade i hjärnans små blodförsörjningssystem.
Kommer man bara under kvalificerad vård i tid (inom 3 timmar), har man med dagens teknik stor chans att komma undan utan några större kvarstående men.
Trots allt hade jag en väldig tur som kom undan så lindrigt som jag gjorde.
En bidragande orsak till att det inte blev värre konsekvenser än
vad det blev, har jag nog min envishet och målmedvetenhet att tacka för. Jag jobbade verkligen hårt med rehabiliteringen, men så var vi också ett bra gäng på rehabavdelningen på lasarettet i Kristianstad. Vi hade kul tillsammans i en rå men hjärtlig anda, och det är förvånande att personalen stod ut med oss! Men, tack i alla fall allesammans - läkare, sjukvårdspersonal och sjukgymnaster - ni gjorde underverk!!!
Se bilden i större storlek!
Träning av balansen på balansbrädan