Den mest våghalsiga resan vi gjorde, var nog när vi år 1981 gav oss ut med småbarn, bil och tält på en kort campingsemester i Ryssland. Det var en himmelsvid skillnad att åka på egen hand jämfört med hur det kunde vara att åka med en gruppresa, där allt var tillrättalagt med mat, hotell och arrangemang. Men vi fick ju se och uppleva verkligheten... Bara att få tag på en brödlimpa eller en grillad kyckling kunde vara ett helt företag. Jag kan fortfarande höra ungarnas glädjetjut i bilen då vi kommit ut ur Ryssland och stannade vid en stor glasskiosk i Finland....

Se bilden i större storlek!
Sliten brödbutik i Ryssland

Se bilden i större storlek!
Gondolfärd i Venedig med Torbjörn i förgrunden

Se bilden i större storlek!
Förmodligen har vikingar från Ivetofta i Bromölla, där vi bor, en gång i tiden landstigit i Yvetot i Frankrike

Numera är vi mer bekväma av oss när vi utan barn åker t ex till Frankrike och dricker vin och äter musslor, eller till Skottland och smuttar på deras Highland Singel Malts, eller som när vi var på Irland med goda vänner i hyrd bil och provade landets ölsorter samtidigt som vi fick uppleva landets underbara natur.
 
 

Föreningsliv
Jag ingår som suppleant i styrelsen för föreningen Ivösjöbygdens Natur. Tidigare var jag kassör, men har efter stroken varvat ner.
Föreningen verkar under mottot "Åt kommande släkten en levande natur och en oförstörd kulturbygd". Föreningens viktigaste uppgift är att tillse att man inte våldför sig på naturen mer än absolut nödvändigt. Ibland har det gått riktigt hett till, som t ex när föreningen en gång bildades på 70-talet för att sätta stopp för ett planerat pumpkraftverk norr om Ivösjön, och som, om det blivit genomfört, hade förstört både den vackra sjön och fisket i densamma för lång tid framöver.
Vi har en mycket kompetent styrelse, som vi även använder till att leda exkursioner, där vi tittar på t ex orkidéeer, nattfjärilar eller havsörnar. På höstkanten brukar det bli någon svampexkursion eller kanske rent av en föreläsning med debatt i ett aktuellt ämne.
 
 

Båtliv
Den mesta fritiden går åt till båtlivet.
I Bromölla är jag sedan många år ordförande i Båtklubben Pärlan , en båtklubb med cirka 350 medlemmar. Klubben har sin verksamhet i den vackra Ivösjön, som är Skånes största insjö.

Regionalt är jag förbundskassör i Skånes Båtförbund (SkBf) i Malmö. SkBf administrerar 41 båtklubbar i Skåne med tillsammans cirka 10.300 medlemmar.
 

Föreningslivet har alltid betytt mycket för mig, och särskilt efter min stroke ger det nu viktiga sociala kontakter, när jag inte längre kan jobba lika mycket som förr.
Efter stroken har jag lärt mig bygga hemsidor, och har förutom denna sidan även byggt upp hemsidorna till Ivösjöbygdens Natur och till Båtklubben Pärlan. Skåne Båtförbunds hemsida byggdes från början upp av den dåvarande sekreteraren, men efter det att han avgick, har jag övertagit ansvaret även för den sidan.

Trots allt slit med jobb, föreningar och politik har det ändå blivit lite tid över till familjen.
 
 

Skidåkning
Ända sedan jag bara var en tvärhand hög har jag fått följa med mina föräldrar till Österrike för att åka skidor om jularna. Detta har jag fortsatt med även i vuxen ålder, även om det inte blivit så ofta. I min ungdom var det ju inte så tokigt när man hade rika och friska föräldrar som sponsrade.
När ungarna var små åkte vi ofta till de Svenska fjällen vid Sälen, Björnrike eller Vemdalen eller till Norge.
I Björnrike knäckte jag min whiskygranne riktigt ordentligt en gång. De var där samtidigt som vi, och han kunde inte tänka sig tanken att jag, en halvfet skåning från Småland kunde ta mig ner i den tuffa puckelpisten. Han antog dock den därpå automatiskt följande utmaningen, och sedan dess har han varit ovanligt tyst....

En annan gång var jag i Obertauern med min gamle barndomskamrat Leif och hans fru. Där hetsade de mig till att iklädd lösperuk, halsband och apelsinfylld BH ställa upp som Miss Anita aus Schweden i en Miss Obertauerntävling, och tro det eller ej, men jag blev tvåa! Vid prisutdelningen skrek någon ur publiken "striptease! striptease!", och jag var inte sen att anta utmaningen. När min fru, som lyckligtvis inte var med på resan fick se korten, sade hon att hon var glad att hon inte var med, vad hon nu menade med det... Men vi hade roligt!!

Å andra sidan har skidåkningen givit mig väldigt mycket, och efter min stroke har jag försökt att åka igen, och det går faktiskt ganska bra, även om man får ta det lilla lugna. Då är det gott att ha så mycket teknikkunnande kvar som man har efter alla timmar i olika skidskolor.
Min fru får dock en något panikartad blick i ögonen varje gång jag talar om att åka till Alperna (hon åker inte skidor själv, Gotländska som hon är). En gång kom jag hem med en halvkvaddad bil efter en incident på Autobahn, en annan gång kom jag hem med bruten arm, men priset togs nog när jag drabbades av stroke på färjan hem mellan Dragör och Limhamn... Paradoxalt nog ser min gamle far ut att klara sig bättre än jag - han åkte fortfarande slalom i Chamonix i de Franska alperna våren 2001, 91 år gammal! Vi har haft många fina skidresor tillsammans, även "på gamla dar".